1

SPÅRAR UR

Hundhuvet

Jag tänkte att vi skulle börja lite speciellt, genom att låta den första skivan vara en EP istället för ett fullängdsalbum. Inte för att det inte finns fler album än 23 som hade platsat (jag har fått prioritera bort flera skivor som jag varit sugen på att inkludera), men jag känner att det är viktigt att den är med. Det är fyra låtar som lyckas säga mer än många andra.

Hundhuvet är ett band från Lund Malmö som enligt deras egen utsago spelar "peppdeppig öspop", en förklaring som även svarar på frågan "varför gillar du det här så mycket?". Pepp, depp, ös och pop .

Texterna i "Spårar Ur" är ångest, något som kan höras på sångarens stämma. Rösten spricker på precis rätt ställen för att det ska låta som känsla istället för tondövhet.

“Vi förtjänar iallafall att få känna att vi förtjänar att må bättre än sådär”

Hade Hundhuvet valt att släppa en skiva som bestod av deras tre EPs som finns ute nu, så hade det varit ett av årets bästa släpp. Med fyra låtar kommer dom till plats 24. Det är inte heller så dåligt.
(På något underligt sätt lyckades jag felaktigt få för mig att deras ursprungsstad var Lund. Första luckan-nerver som spökade.)

1
2

WE DANCE

Erik Hassle

Efter Erik Hassles smått fantastiska EP han gjorde tillsammans med Jocke Berg(känd som sångare i bandet Kent), så var mina förväntningar på We Dance uppe i taket. Han har dock, på gott och ont, tagit flera steg ifrån den moll-doftande produktionen Jocke satte som stämpel.

Här hör vi istället flera svängiga glada låtar som avlöser varandra en efter en. Ibland gränsar det till banalt, men Erik lyckas hålla sig på rätt sida igenom hela skivan, med höjdpunkter som den fina balladen Stay och öppningsspåret Heartbeats in the Sand.

"Stay, stay with me. You don't have to go, not yet"

Största behållningen finns i sången. Erik Hassle har fortfarande en sån röst som kan lyfta en skiva från att vara okej till att vara bra på riktigt.

We Dance är bra på riktigt.

2
3

LÅTER SOM MILJARDER

Bob Hund

Det finns få saker jag kopplar så starkt till skånska som Bob Hund. Thomas Öbergs breda dialekt gör sitt till att förhöja dom till ytan märkliga texterna.

"Låter som miljarder" går ut starkt med titelspåret och fortsätter in i singeln "Harduingetmankandansatill?", som precis som namnet antyder inte skulle vara helt malplacerad på ett dansgolv. Därefter är det ett par starka låtar, som "Vem tror jag att jag lurar?" och "Det regnar och brinner".

"Så nära kärlek man kan komma, utan att kärlek finns"

Det är vid "såå nära" som skivan riktigt greppar tag i mig, en låt med Finstämd melodi och vacker text som jag skulle kunna nämna som en av deras bästa någonsin. Och det är ju ganska bra.

3
4

ALLT PÅ RÖTT

Familjen

Johan T Karlssons electropoppiga alter ego Familjen är nog främst känd för sina hitsinglar "Det snurrar i min skalle" och "Det var jag".
Även fast första singeln "Vi var dom" från "Allt på rött" enligt mig inte slog riktigt lika hårt, så har vi att göra med hans bästa album hittils.

Dom tre instrumentala låtarna som ligger intill varandra på skivan lyckas med att vara relevanta och inte bara fungera som utfyllnad, men precis som tidigare är det texterna som gör att Familjen sticker ut.
Att kombinera dansgolvsvänlig musik med texter som hade passat i vilken singer-songwriters repertoar som helst, är för mig ett vinnande koncept som vi kommer att återkomma till ett flertal gånger.

"och här förstod man att konstigas chans var noll. Det gjorde oss på gott och ont, och se hur det gick med oss"

Trots att det inte finns någon riktig käftsmäll på skivan, så är det tio stycken välsvarvade låtar som bygger upp ett riktigt bra album.

4
5

SLANGBELLA WAS HERE

Slangbella

Slangbella är ett soloprojekt från trumslagaren i Alice in Videoland. Några tendenser till samma electro-stil kan man dock inte hitta, istället är det punkig poprock på skånska. Ganska otippat, med andra ord.

Jag märker snabbt hur bra upplagt albumet är.
Det gör en riktig rivstart med dom tre mest punkiga låtarna, för att sedan skruva ner på tempot i halvballaden "Mördaren". Efter denna andningspaus börjar en tempoökning som slås av först av den avslutande låten "Lam", som trots det lägre tempot är allt annat än vad titeln säger. Istället för ös har han lagt all sin energi på känsla, vilket gör det till en väldigt fin avslutning.

"Slangbella was here" lyckas, sina korta 24 minuter till trots, lämna ett djupt avtryck.
Främst är det en särskild textrad som jag kommer bära med mig länge.
"Jag lyssnar hellre på någon som kräks, för det kommer inifrån"

5
6

DJUR OCH MÄNNISKOR

Kristian Anttila

Jag är medveten om att det har varit mycket skånska hittils i kalendern, så därför passar det bra att bege oss till sveriges bästa popstad; Göteborg.

Ljudbilden i "Djur & Människor" är inte lika slät som Kristian Anttilas tidigare verk. Det låter mer drömskt, till den grad att sången ibland nästan drunknar i alla andra ljud.
Lyssnar man noga så kan man dock höra prov på hans briljanta förmåga att få ner tankar till låttexter.

"Men jorden fortsätter driva i rymden, och det är lika långt till stjärnorna här på Hisingen som på nedre Manhattan"

Kristian Anttila har släppt fem album på snart tio år. Istället för att göra det som händer allt för ofta , att artisten går i samma spår och slutar prova nya saker, så känns Djur & Människor som en utveckling åt helt rätt håll.

6
7

LEX HIVES

The Hives

The Hives är ett av dom få svenska banden som inte behöver någon presentation, varken här eller i USA. Åtminstone i deras egna huvuden.
Det är den kaxigheten som tillsammans med deras fantastiska scennärvaro och punkiga garagerock gör dom till kanske det bästa livebandet som existerar just nu.

Med det sagt så ska det förstås nämnas att dom inte bara är ett liveband;deras skivor är gedigna verk. dit räknas även Lex Hives, som med undantag för några mer experimentella spår går tillbaka åt det klassiska The Hives-hållet.
Detta gläder mig eftersom jag var ganska tveksam till dom samarbeten Hives gjorde med dom amerikanska, rappande producenterna Pharrell Williams och Timbaland.

Kaxigheten jag nämnde i början är stiligt presenterad i form av en dryg minut lång introlåt där "Howlin' " Pelle Almqvist sjunger låtens enda textrad "come on" inte mindre än 44 gånger. Det hade kunnat vara tramsigt och lite töntigt, men precis som med deras liveframträdanden så backar dom upp attityden med riktigt bra musik.

Ibland behöver man inte säga så mycket mer än "come on".

7
8

PYRAMIDEN

Peter Morén

Peter Morén är en tredjedel av "Peter Bjorn and John", indiebandet som för ett par år sedan hade en jättehit i låten "Young Folks".
I "pyramiden" kan vi höra liknande välskrivna melodier, som gör det lätt att bara låta musiken flyta på i bakgrunden.

Därmed inte sagt att det är något jag rekommenderar; texterna är tänkvärda och handlingen varierar mellan allt från kärlekshistorier till till att vara direkt samhällskritiska.
Peter sjunger tydligt och trovärdigt såväl den i fina balladen "Var den du är" som i den mer kraftfulla, nästan aggressiva "Opportunistens klagan".

"Jag brukade hata våran jantelag men jag diggar den mer för varje dag, för den tillåter svaga att vara svag, och vore jag inte svag så vore jag inte jag"

Peter Morén visar med sitt tredje soloalbum att hans egna grejer definitivt inte är något lekfullt soloprojekt, det är en seriös satsning som mynnat ut i ett riktigt bra album.

8
9

EN JÄMVIKTSLAG

Ylva Bulldozer

I en tid där popen blir mer och mer elektronisk kan det vara skönt med nya band som väljer att slopa datorerna och istället tar fram gamla hederliga rockbandsinstrument.
Ylva Bulldozer gör just detta. I spetsen står Simon Norrsveden, vars stämma karaktäriseras av hur ljus den är. Huruvida han förställer sin röst med flit eller inte vet jag ingenting om, men det låter fint och ärligt.

"En jämviktslag" balanserar mellan rockiga gitarrer och popiga melodier och lyckas skapa en bra känsla genom hela albumet som avslutas på klassiskt manér, med en långsam lite melankolisk låt som förhöjer albumet som helhet.

"Bara losers får nåt dom kan förstå"

Som bäst blir det i "Ge vad du har Kylie", en vacker historia med en känslosam, kraftig refräng.
I Ylva Bulldozer har Simon Norrsveden hittat hem, och jag hoppas att han fortsätter med samma band till nästa skiva. Då kan det bli ännu bättre.

9
10

HIGHWIRE POETRY

Karin Park

Vanligtvis brukar svenska artister vara välkända i hemlandet innan dom breakar utomlands. Detta gäller inte Karin Park, vars fjärde album Highwire Poetry tyvärr kommer gå under radarn för dom flesta i Sverige, trots att det fått bra kritik i till exempel England.

Likt Robyn, en annan känd svensk sångerska, har Karin gått från att vara typisk lättsam radiopop till att bli mer och mer electro för varje album. Där Robyn fortfarande vanligtvis har glada melodier i sin musik, är "Highwire Poetry" dock tungt och mörkt från början till slut.
Mörkret blandas med uptempobeats och Karins säregna röst och blir något som jag bäst kan beskriva som cool musik.
Ångest som man kan dansa till, om man så vill.

"Oh I wish, one day you will find me here, hiding behind the sun with a thousand loaded guns"

Först vid slutspåret blir musiken lite lättare, men atmosfären är fortfarande mörk och den skönsjungande Karin avslutar sitt album på ett svårslaget sätt.

10
11

I KNOW WHAT LOVE ISN'T

Jens Lekman

Det är återigen dags att bege oss till popstaden Göteborg, dock slipper vi den göteborska dialekten denna gång.
Jens Lekman är tillbaka med sitt första album sedan Night falls over kortedala från 2007, som hade den fantastiska "The Opposite of Hallelujah" som ess. Sedan dess har han bland annat släppt en EP 2011 som skvallrade om att han fortfarande kunde leverera.
Och som han levererade.

Det är försiktigt melankoliska melodier med endast ett par låtar som höjer tempot något från den annars lågmälda stämningen som sätts.
Titeln "I know what love isn't" är väldigt avslöjande för albumets tema; det handlar om brustna hjärtan och kärlek som brunnit ut. Uppfriskande nog hör vi historier från båda perspektiven, istället för att bara höra den hjärtekrossades version.

"It's really nothing at all, it's just some dandruff on your shoulder"

Skivan slutar med samma toner som den börjar, som fint knyter ihop den känslosamma säcken.

11
12

ICONA POP

Icona Pop

I en tidigare lucka nämnde jag hur uppfriskande det är med pop som spelas av instrument istället för datorer.
Icona Pop är raka motsatsen; det är datorer med pålagd sång av tjejerna Aino och Caroline. Turligt nog så är dom väldigt bra, både datorerna och tjejerna.

Dom flesta har nog hört "I Love It" vid det här laget, jättehiten som spelats flitigt både på klubbar och i radio.
Det är just blandningen av klubbmusik och indiepop som gör Icona Pop till något mer än en vanlig DJ-duo. Det är dans med känslor.
Som bäst blir det i låtarna "Top Rated", en låt vars refräng har kraft nog att lyfta tak, och i "Manners", som har en text där kaxighet möter desperation.

"You don't just walk all over broken hearts tearing love apart, you're coming back"

Icona Pop är ett lysande exempel på att pop kan vara så mycket mer än svåra indiekillar med gitarrer.
I love it.

12
13

MARATON

Alina Devecerski

Vi går från en sommarhit till en annan.
Med sin refräng som sätter sig hårdare än klister och en melodi som vissa kan anse vara ganska enerverande, är "Flytta på dej" en klassisk sommarplåga.
Till skillnad från dom flesta artister som lyckas få ett sådant stort genomslag på sommaren så har Alina Devecerski lyckats med att bygga ihop ett album som överträffar den första hiten.

Min största rädsla inför albumsläppet var att det skulle innehålla tio stycken kopior av hennes hitlåt istället för att utveckla den stil som gick att höra på B-sidan "Jag svär"(som sedan hittade sig fram hela vägen till en plats på skivan).
Det blev tre stycken , med den faktiska låten inkluderad.

Det är inget fel på dessa låtar, men det är när hon börjar utforska landskap som Jocke Berg varit snäll nog att dela med sig av som albumet blommar ut och blir något så mycket större än "Flytta på Dej & co".

"Jag äger ingenting, jag brände alla pengar. Det är vackert med ekonomi"

13
14

INFRUSET

Mando Diao

Vad gör man som band om man släppt skivor i över tio år och mer eller mindre tagit över europeiska land som till exempel tyskland?
Om vi skulle fråga Mando Diao så hade svaret tydligen blivit "tolka en svensk poet".

"Infruset" låter inte särskilt mycket som den stil vi har lärt oss att förknippa med bandet. Det är stråkar, lugna finstämda melodislingor och sång som passar därtill.
Texterna är verk av Gustaf Fröding, som av många anses ha skrivit några av de bästa svenska poetiska verken som finns.
Då jag själv inte är en särskilt van läsare av poesi är det inget jag kan uttala mig om, men det är tio stycken mycket fina texter Mando Diao har tonsatt på ett sätt som känns såpass naturligt att jag förmodligen inte skulle ha gissat att ursprungstexterna är över hundra år gamla.

Till och med i den något märkliga "Snigelns Visa", som utspelar sig ur en matglad snigels perspektiv, lyckas Mando Diao att låta trovärdiga.
Det är lätt att bara luta sig tillbaka och drömlyssna sig igenom hela "Infruset", dels tack vare det fantastiska flyt som finns i poesin men även för att tonsättningen är vacker nog att hålla upp orden.
Ett ganska bra betyg, alltså.

14
15

ALBUM

Albin Gromer

Återigen är det dags för den fina dialekten från södra sverige att stiga fram, dock i en annorlunda skrud den här gången.
Albin Gromer gör skånsk RnB-doftande soulpop.
Det låter inte helt olikt hans skånske kollega Timbuktu (Timbuktu är även med på en alternativ version av en av skivans starkare låtar, för det är du) men med lite mindre hiphopvibbar.

Det finns ett väldigt skönt flyt i texterna, som i majoritet handlar om kärlek från ett eller annat håll.
Flytet håller även i sig genom albumet som helhet, med snyggt intro/outro och mellanspel.

"Och när jag springer bredvid dig tar ett maraton nån minut"

Albin Gromers debutalbum är ett riktigt bra sådant och när han nu vänder blad ligger framtiden i hans egna händer.

15
16

KOLBACKEN

Kolbacken

Om Kent hade stannat i sin stilutveckling för ungefär tio år sedan, hade det lika gärna kunnat vara dom som släppte den här skivan, istället för Kolbacken.
Både texter, gitarrer och melodislingor låter som något Jocke Berg&co har knåpat ihop. Vilket förstås är en av dom finaste komplimangerna jag kan ge ett svenskt poprockband.

Sångaren skiljer sig dock från Kent-Jocke med en stämma som är förhållandevis anonym men väldigt behaglig att lyssna på.
De lyckas med det dom försöker göra; rockig pop med melodier som sätter sig fast och texter som betyder något.
Som finast blir det i "slutna ögon", där allt sitter klockrent.

"Men vad finns kvar i denna stad nu? slutna ögon, som säger förlåt"

Jag hade inte hört talas om Kolbacken innan jag snubblade över deras debutskiva, men efter den här starten är det jag som står längst fram och väntar med spänning på uppföljningen.

16
17

VI KAN GÖRA DET HUR DU VILL

Little Marbles

Little Marbles är ett utmärkt exempel på att man kommer långt med talang och vilja. De började som gatumusikanter, blev upptäckta av ett skivbolag och nu har dom släppt sitt tredje album.
"Vi kan göra det hur du vill" låter på gränsen till naivt, vilket också är dess styrka.

Det är lättsamma, enkla melodier som går rakt på sak istället för att försöka vara något svårare.
Duon Linn och Julia har blivit äldre men lekfullheten i musiken finns definitivt kvar. Textrader som "Du är på repeat-peat-peat-peat i mitt huvud" etsas fast i minnet med sin lätta men ändå meningsfulla stil.
De två tjejerna sjunger väldigt fint och deras röster passar så bra ihop att det ibland blir svårt att urskilja dom från varandra.

Ett par ord som återkommer flera gånger är "jag går på känsla, jag fattar ingenting", vilket ganska bra beskriver Little Marbles.
Känsla går före förnuft. Precis som det ska vara.

17
18

ENDEAVOR

Timo Räisänen

Dom dagarna som Håkan Hellström har semester är det i mina ögon Timo Räisänen som får hålla flaggan för Göteborg som popstad.
Dagarna som gitarrist bakom rampljuset är sedan länge förbi och med sitt sjätte album som soloartist befäster han just det.

"Endeavor" börjar starkt med en mäktig inledning, drar ner på tempot lite i titelspåret för att sedan explodera fullständigt i spår nummer tre, "Second Cut", som är skivans höjdpunkt.
Resten av albumet är ganska snabb, glad pop som Timo är känd för, men i dom tre avslutande låtarna går han ner till en lite mer finstämd stil som når sitt klimax i den hjärtskärande "Buckets of Hate".

"Your words are pain when I'm already hurting"

"Endeavor" är ett välpolerat hantverk med tio låtar där ingen känns särskilt överflödig, varje låt har sitt eget uttryck och existensvärde.
Med detta så visar Timo Räisänen att han förtjänar sin plats som, om inte kung, åtminstone prins av göteborgspopen.

18
19

JAG ÄR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET

Kent

Få svenska band rör upp så mycket känslor i folk som Kent. Dels hos alla som tar till sig musiken och blir påverkade av bandets minst sagt emotionella verk, men också hos dom som avfärdar Kent som "deppigt skräp".
Dom sistnämnda har, enligt mig förstås, fel.

När singeln "999" släpptes var det många, mig inräknad, som jublade av glädje åt det faktum att Kent lät som gamla rockbandskent istället för den elektroniska varianten dom varit i deras senaste tre album.
"Jag är inte rädd för mörkret" känns mer inspirerad än deras förra skiva "En plats i solen", både i texter och i musikslingor.

"Dom 999 saker jag aldrig skulle göra, dom vägs upp av 999 saker jag redan gjort"

Även fast jag personligen uppskattade deras elektroniska alster (jag håller "Röd" som ett av deras allra bästa album) är det skönt att höra att dom inte fastnat i det mönstret.
Frågan som återstår nu är hur dom ska göra för att ta ett steg framåt från "Jag är inte rädd för mörkret" till nästa gång.
Vi återkommer till det om ett år eller två.

19
20

THE LION'S ROAR

First Aid Kit

Folkpop är vanligtvis inte en genre jag rör mig i särskilt ofta men i år har det blivit ovanligt mycket av den sortens musik.
First Aid Kit består av systrarna Johanna och Klara Söderberg, som trots sin unga ålder har lyckats att bli ett av sveriges mest hypade band 2012.

Det är inte så svårt att förstå när man lyssnar på skivan.
Vacker sång, fina harmonier och akustiska gitarrer är grundreceptet till "The Lion's Roar".
Det låter nästan förtrollande bra, inte minst i låten Emmylou där stämsången briljerar på riktigt.
Texterna gör sitt jobb men det är deras inramning som ruskar om känslorna.

"Stockholm's cold, but I've been told I was born to endure this kind of weather"

Somliga tycker att det saknas inlevelse i First Aid Kit. Jag tycker det är tillräckligt för att jag ska fastna i den bedårande vackra värld som byggs upp i "The Lion's Roar".
En värld jag inte skulle ha något som helst emot att få bo i resten av livet.

20
21

THERE'S NO LEAVING NOW

The Tallest Man On Earth

Vi är inte riktigt klara med den folkinfluerade popen ännu.
The Tallest Man On Earth är leksandspojken Kristian Matssons egna projekt där han, oftast med endast en akustisk gitarr som ackompanjerar honom, levererar just folkpop på ett sätt som väldigt få i Sverige har kapacitet till att göra.

Både melodier och hans sätt att sjunga låter väldigt mycket som Bob Dylan, utan att det känns som ett försök till att kopiera Dylan-soundet.
Det låter ärligt och känslofyllt samtidigt som Kristian sätter varje ton precis där den ska vara.

"When you're painted like a warrior though you know it's a raining war"

Hela albumet har en vacker, melankolisk känsla över sig som sätter sig hårt redan efter första genomlyssningen.
Som finast blir det i titelspåret, där tempot går ner och The Tallest Man On Earth levererar en pianoballad som har tillräckligt starka känslor för att flytta berg.
Bara det är värt en hel del.

21
22

DET DEFINITIVA DREVET

Magnus Ekelund och Stålet

Tänk dig att du står mitt i den norrländska vildmarken där det enda du kan se är snö och berg.
Gör sedan om föregående känsla till musik, så har du en ganska bra bild av hur Magnus Ekelund&Stålets andra fullängdsalbum "Det Definitiva Drevet" låter.
Det är pop med inslag av norrsken och snöklädda fjäll.

Albumet kickstartar med "Fortfarande här", en kraftfull historia där uppmärksamma lyssnare även kan höra Mattias Alkberg sjunga i introt.
Strax efter halvvägs in på skivan möts man av "Supernova". En låt med sådan känsloexplosion att den är mer än värdig sitt namn.

"Ser du mörkret, eller ser mörkret dig?"

Albumet avslutas med en stillsam spoken word-likande låt, där Magnus nästan viskar med ett rejält eko, på ett sätt som sammanfattar albumet på ett enastående sätt med känslor på norrländskt vis.

22
23

ETT FEL NÄRMARE RÄTT

Den Svenska Björnstammen

Det är enkelt att avfärda Den Svenska Björnstammen som lättsamt trams.
Det var precis vad jag gjorde efter en första snabb genomlyssning av "Ett fel närmare rätt" när den släpptes. Jag snubblade över albumet igen några månader senare och bestämde mig för att försöka igen.
Det var ett av mina bästa beslut i år.

Den Svenska Björnstammen är väldigt enkla och okomplicerade. Inga pretentiösa baktankar, inga fina omskrivningar. Det är rakt på utan omvägar.
Detta, tillsammans med dom inte sällan sorglösa melodierna, gör att skivan vid en första lyssning kan låta lite naiv om man är van att känslor ska formuleras om och helst behöva en längre tids tolkning.
"Ett fel närmare rätt" är fylld till bredden med ångest och osäkerhet i en upplyftande popskrud som bakats ihop på ett briljant sätt.

"Sen, när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?"

Med sitt debutalbum visar Den Svenska Björnstammen att man inte behöver vara duktig på att formulera stora och fina meningar för att skriva musik som berör.
Det räcker med att vara sprängfull av känslor.

23
24

MÄNSKLIG VÄRME

Markus Krunegård

"Ingen tror på gud, men alla vill nåt mer än alkohol och strul"
"Jag lärde mig att änglar bara finns i snö"
"jag vet hur ont det gör när hoppet dör, men askan är den bästa jorden"
"Fan heller att jag blir som min far (men nu är jag rädd att jag är likadan)"
"Stockholmsnatten dränkt i ljus, det enda jag saknar här nu är du"
"Ta mig tillbaks till då när allt var bra"
"Se till att krama riktigt hårt, det här är vår sista låt"
"Vad du än heter, you're the love of my life"
"Vi var kladd i marginalen, inget som betyder nåt i längden"
"Jag är precis som då, jag kommer aldrig bli som ni, jag kommer alltid stå bredvid och titta in"

"Mänsklig värme, snälla kom närmre".
"37 grader celcius är allting som behövs"


Nästa sida >>

Ibland kommer det album som träffar rätt direkt från första singeln. Ett sånt album som direkt säger "du kommer höra mig väldigt ofta och du kommer gilla varje sekund".

De tre inledande låtarna på "Mänsklig Värme" är bättre än något Markus Krunegård någonsin gjort förr.
Den sju minuter långa" Korallreven och vintergatan" som är fylld med sanningar, nostalgiska "Everybody hurts" och nästan omöjligt fina "Askan är den bästa jorden".
En trio låtar som skulle varit den bästa tänkbara avslutningen på ett album får här agera intro.
Trots att resten av låtarna inte riktigt är lika bra som dom tre första, så håller samtliga väldigt hög klass.

"Mänsklig Värme" är väldigt personlig. Markus öppnar sig helt och berättar om sitt liv, om förhållanden och människor som går sönder, om uppväxten i Norrköping, om stockholmsåren, om rädslan att bli en dålig far.
Det är personliga reflektioner som går att applicera på ens eget liv.

"Mänsklig Värme" är sveriges bästa album från 2012.


24